Fick för mig nu att jag skulle skriva ändå… Helgen har varit underbar, trots att de delar av den som var planerad till plugg istället sovs bort. Jag var tydligen ännu mer utmattad (inte sjukskrivningsvarianten av utmattad, bara den överdramatiska "jag är så förbenat trött"-varianten) än jag trodde.
Jag kom upp till Sundsvall runt 10.30, efter att ha sovit mer eller mindre hela tågresan som till viss del bestod av bussåkande på grund av ett godståg. Just ja, märkte kvällen innan jag skulle åka av en slump att jag bokat tåg kl 7 och inte kl 9 som jag trodde. Väl uppe i Sundsvall hängde jag hos mormormorfar en stund innan mamma bjöd på lunch på stan. Underbart. Sen åkte jag med pappa hem till Alnö, där vi tog en promenad ner till vattnet (som var sjukt lågt för övrigt). Det blev alltså en kombination av två av mina Alnöfavoriter, se ut över havet och umgås med pappa.
Väl hemma igen somnade jag först i soffan och sov en timme från 17.30 ungefär, sen mat, slötittande på Idol och sen somnade jag igen i soffan strax efter 22, vid 23.30 gav jag upp på riktigt och gick och la mig och sov sen till 10.30 dagen efter. Som sagt, utmattad. Det var meningen att mamma skulle väcka mig innan 9 så vi kunde baka bullar men hon lät bli för jag sov så gott sa hon. Finns ingen som vet vad man behöver som en mamma.
Efter det var det dop för min brorsdotter Otilia (eller Ottila som mamma döpt om henne till när hon skulle skriva på kortet ungefär 30 sekunder innan vi skulle åka). Dopet var bra, förutom när prästen jämförde dopvattnet med fostervatten, det var bara äckligt. Efter det var det fika i mängder och ett helt gäng med sjövilda ungar. Det var mys att bara umgås med familjen, och jag kan återigen konstatera att jag har världens sötaste syskonbarn. Alla tre är lika fina hur nu det kan gå till som.
Söndagen spenderades till stor del i soffan med en bok, mormormorfar var ut och åt också, mamma hade gjort en supergod kycklinggryta som jag bara råkade få med mig hem en matlåda av. Somnade i soffan igen efter middagen, mammapappa har en sjukt bekväm soffa. Just ja! Spelade Alfapet med mamma också, och som vanligt spöade jag henne. Antingen får hon börja träna eller så får jag se till att förlora ibland så hon inte blir less och inte vill spela med mig!
Nu, tillbaka i Uppsala. Med ganska nyladdade batterier. Hemma är verkligen en batteriladdare, och mina batterier var nästan helt döda innan jag åkte dit.